Hemma på min gata i stan....
Alla minns väl denna "klagosång" som Stina i Saltkråkan hela tiden återkom till. Jag har i samband med mitt nya jobb kommit på en egen: I Norrköping...! Det går inte en dag utan att jag kör med denna klagosång. Har svårt med att acceptera allt nytt på jobbet så jag måste flera gånger påminna alla om att "i Norrköping..." gjorde vi på ett annat sätt.
Jag har också svårt att veta vart jag hör hemma arbetsmässigt. Min arbetsplats är Stockholm men säger ändå NI om detta jobb och VI om jobbet i Norrköping. Undrar hur lång tid det tar innan detta förändras.
/ Em
Jag har också svårt att veta vart jag hör hemma arbetsmässigt. Min arbetsplats är Stockholm men säger ändå NI om detta jobb och VI om jobbet i Norrköping. Undrar hur lång tid det tar innan detta förändras.
/ Em
Toppen av lathet...
.. måste ändå vara när man inte orkar gå ut med soporna utan ställer dem innanför ytterdörren och sopnedkastet är max 1 meter utanför dörren!! Är det bättre att det luktar sopor i hela lägenheten? Tydligen tycker jag det. Och jag som trodde att jag var pedant!
/ Em
Living in a GLEE-world
Ni som känner mig har förmodligen inte missat min förkärlek för serier och musikaler. Just nu har jag fastnat i serien GLEE vilken jag bara älskar! Den har allt som kan sökas- kärlek och drama som utrycks i form av dans och sång! Jag bara älskart!
Jag skulle verkligen kunna leva i en Glee värld där känslor uttrycks genom sång och dans, tänk vad roligare allt skulle upplevas då. Lite fånigt också kanske=)
Jag känner mig iallafall saligt lycklig när jag kollar på denna serie och blir djupt försjunken in i denna värld!
/ Em
Tvångstankar - ett tvångsmässigt inlägg=)
Jag känner mig tvingad... har inte bloggat på länge, FÖRLÅT! =)
Tvångstankar är väl något som alla kan relatera till mer eller mindre. Att känna sig tvingad att göra något speciellt och känslan av att om du inte gör just det speciella så händer något "farligt". kanske kan kalla tvångstankar för små ritualer som vi mäniskor måste utföra för att känna oss tillfreds. De vanligaste tvångstankarna är kanske att man innan man lämnar sin bostad har vissa ritualer för dig, exempelvis gå in i varje rum (gärna i en bestämd ording), rycka i dörrar, kolla så lamporna är släkta och kolla så kontakter är utdragna och spiseln avstängd. Denna ritual gör du oavsett om du är försenad eller inte för ifall du INTE gör det kan du inte vara säker på att allt är som du ska när du lämnar ditt hem.
Jag LIDER av flera olika sorters tvångstanar som kommer och går. Med lider menar jag att dessa tankar ofta tar mycket av min tid och ENERGI i vissa situationer. Jag har också upptäckt att jag har en förmåga att skapa nya tvångstanka, men inte för att ersätta någon gammal tanke utan för att bygga på tvånget lite till. Otroligt frustrerande!!!! Några av mina tvångstankar som drabbar mig mer eller mindre ofta är:
- Gå inte på A-brunnar!
- Lås dörren gärna två gånger för att verkligen föräkra dig om att det är låst och gå sedan tillbaka efter att ha hunnit 100 m hemifrån för att kolla så att du verkligen låste dörren den andra gången!
- När jag går på stan MÅSTE jag kolla i ALLA klädaffärer ifall jag är ute efter kläder, eller ALLA bokhandlar om jag är ute efter en bok. Det kan vara billigare någon annanstans och det kan vara så att jag hittar något bättre i en annan affär. Detta gäller även om det finns 5 H&M så MÅSTE alla dessa utforskas. (detta har lett till att jag föredrar gallerior med begränsat utbud=nog så stressande)
- Ät alltid upp godiset, hur mätt och äcklad du än är av den sista biten, godis kastar man inte!
Jag är medveten om mina tankar och vet att tvånget endast är i min FANTASI och att det därmed är JAG som kan sätta stopp för tankarna och bryta mot rutinerna. Tvångstankar kan ju annars leda till ett mer SJUKLIGT beteende vilket inte är att leka med! Jag känner mig alltid därför så stolt när jag lyckats bryta mina tankar och göra precis tvärt emot vad tvånget säger för att sedan inse att ingenting farligt hände!
Samtidigt tror jag att utan dessa tvångstankar så skulle saker och ting kunna gå fel i vardagen och att de fungerar som ett slags skydd. För skulle jag glömt att låsa dörren en dag och det blivit inbrott skulle jag klandra mig själv ännu mer än om jag kom lite försent till jobbet.
/ Em
Är totalt förvirrad på jobbet men "expert" på Stockholms tempot!
Nu har jag snart varit en vecka på jobbet! Första dagen slutade med total förvirring och denna förvirring har visat sig hålla i sig hela veckan!
Jag visste att det skulle bli annorlunda och svårt att komma in på en ny arbetsplats, men att jag skulle känna mig så totalt förvirrad och korvstoppad hade jag inte räknat med. Jag är lite av en person som vill vara "expert" inom det jag gör och jag blir arg och frustrerad när det inte går. Här har de ett helt annat sätt att arbeta och det är många nya arbetsuppgifter som jag tidigare inte haft ansvar för. Det är också nya riktlinjer och rutiner som gör mig snurrig. Det är svårt att tänka om. Men skam den som ger sig heter det ju och jag vill inte skämmas! Kollegorna är iallafall trevliga och jag hoppas att de kommer stå ut med mitt eviga frågande framöver.
På denna första vecka i Stockholm har jag dock lyckats komma in i Stockholms tempot vilket jag däremot själv vill säga att jag blivit "expert" inom. Jag går jättefort, blir irriterad på folk som står på "fel" sida i rulltrapporna när jag ska gå fort förbi, jag blir stressad om jag missar en tunelbana (det tar ju hela 6 minuter tills nästa går) och jag läser Metro. Jag tycker nog att jag börjar smälta in! Ingen skulle kunna säga att jag inte lika gärna skulle kunna vara stockholmare! Om det inte var för att jag ser totalt förvirrad ut när jag springer fram och tillbaka mellan de olika perrongerna (anledningen till att jag går fort och blir irriterad på folk som står fel i rulltrappan) då jag inte hittar till rätt tunnelbana, vilket gör att jag ofta precis missar en tåg och därmed blir stressad.
Slutsatsen= Det är inte lätt att börja nytt jobb och anpassa sig till Stockholms livet på en och samma gång. Jag tycker att man borde få introduktion i båda!
/ Em
Jag visste att det skulle bli annorlunda och svårt att komma in på en ny arbetsplats, men att jag skulle känna mig så totalt förvirrad och korvstoppad hade jag inte räknat med. Jag är lite av en person som vill vara "expert" inom det jag gör och jag blir arg och frustrerad när det inte går. Här har de ett helt annat sätt att arbeta och det är många nya arbetsuppgifter som jag tidigare inte haft ansvar för. Det är också nya riktlinjer och rutiner som gör mig snurrig. Det är svårt att tänka om. Men skam den som ger sig heter det ju och jag vill inte skämmas! Kollegorna är iallafall trevliga och jag hoppas att de kommer stå ut med mitt eviga frågande framöver.
På denna första vecka i Stockholm har jag dock lyckats komma in i Stockholms tempot vilket jag däremot själv vill säga att jag blivit "expert" inom. Jag går jättefort, blir irriterad på folk som står på "fel" sida i rulltrapporna när jag ska gå fort förbi, jag blir stressad om jag missar en tunelbana (det tar ju hela 6 minuter tills nästa går) och jag läser Metro. Jag tycker nog att jag börjar smälta in! Ingen skulle kunna säga att jag inte lika gärna skulle kunna vara stockholmare! Om det inte var för att jag ser totalt förvirrad ut när jag springer fram och tillbaka mellan de olika perrongerna (anledningen till att jag går fort och blir irriterad på folk som står fel i rulltrappan) då jag inte hittar till rätt tunnelbana, vilket gör att jag ofta precis missar en tåg och därmed blir stressad.
Slutsatsen= Det är inte lätt att börja nytt jobb och anpassa sig till Stockholms livet på en och samma gång. Jag tycker att man borde få introduktion i båda!
/ Em
